ARBETARUPPRORET I UNGERN 1956
Vi har tidigare i Arbetarmakt nr 3/75 redogjort för det ungerska
rådsupproret 1919. Det revolutionära försöket slogs ned och efterföljdes
av amiral Horthys terrorregim. En vit terror släpptes lös som överträffade
alla tidigare fasor som det ungerska folket slagit sig igenom. Tusentals
kommunister och socialister misshandlades, torterades och mördades
av Horthyregimens mördarband. Man brukar säga att detta var den
första fascistiska regeringen i Europa. Horthy fick sitta kvar till
1944 då tyska trupper avsatte honom, på grund av att han hade begärt
vapenstillestånd med de allierade.
Kommunistpartiet i Ungern präglades då av ett sekteristiskt förhållningssätt
till bönderna och socialdemokraterna och var politiskt isolerat.
Och de hade inte särskilt många medlemmar, då förföljelserna hade
varit så svåra.
EFTER "BEFRIELSEN"
Tiden efter 1944, efter det att Röda Armén tågat in och "befriat"
Ungern, präglades av en revolution uppifrån med kommunistpartiet
i spetsen. Kulmen på denna utveckling var sammanslagningen av kommunistpartiet
och socialdemokraterna till ett parti, 1948, "Det ungerska arbetarpartiet",
MDP. Detta parti var fr.o.m. 1949 det enda tillåtna i landet.
1949 började en total omstrukturering av den ungerska ekonomin.
MDP hade genom en mängd utrensningar skapat sig en allt starkare
ställning. De hade också säkrat sig en så hög kontroll över statsapparaten
att det var omöjligt för kapitalister eller f.d., kapitalister att
sätta sig till motvärn.
Den politiska polisen AVH stärktes kraftigt, med "pålitligt"
folk. Pålitligheten hos dessa säkrades också genom de stora materiella
förmåner det innebar att vara AVH-polis. Inom denna polis samlades
den förre Horthyregimens hantlangare och karriärister inom kommunistpartiet.
"SOCIALISMEN I ETT LAND"
Den ekonomiska politiken var en i det närmaste slavisk kopia
av den "socialismen i ett land"-ekonomin som Sovjet förde. Man satsade
mycket hårt på uppbygget av en tung industri. Man tog väldigt liten
hänsyn till den existerande ekonomins utvecklingsmöjligheter.
Ungern var inte något industriland. Lantbruket var den helt dominerande
produktionsgrenen. Över 50%av befolkningen var sysselsatt inom lantbruket.
Före kriget härskade i det närmaste feodala former på landet. 1%
av jordägarna ägde ungefär hälften av den brukbara jorden. Arbetet
på dessa utfördes ofta av anställda daglönare och lantarbetare.
1945 genomförde man en jordreform som styckade upp jorden. Och nu
började man också en långsam, men mycket hårdhänt kollektivisering,
efter ryskt mönster.
ÖSTEUROPA UNDER SOVJET
Det "kalla kriget" innebar att Östeuropa totalt underlades Sovjets
intressen. Varje enskilt östeuropeiskt lands ekonomi blev helt underställda
Sovjets mål, att inhämta och helst gå förbi Västeuropas försprång
på det tekniska och ekonomiska området. Det betydde en kraftigare
satsning på den tunga industrin, tvångskollektiviseringar och en
olika handel med Sovjet. För arbetarna i Östeuropa betydde det stenhårt
ackordsarbete, hårda straff för skubb, en ytterligare utbyggnad
av den hemliga polisen för att hålla arbetarna i schack, lönesänkningar.
Arbetarna svarade med bl.a. maskning och sabotage. Strejker var
givetvis förbjudna. Dessa åtgärder från arbetarnas sida skapade
väldiga problem för byråkraterna. I juni 1950 sa Ernö Gerö i sin
rapport till MDPs centralkommitté:
"...löne- och produktionsnormsbedrägerier har spridit sig
bl.a. bland massorna. De kan i hög grad tillskrivas den underjordiska
verksamhet som bedrivs av högerinriktade socialdemokratiska element
och deras allierade, de klerikala reaktionärerna. Att en sådan motbjudande
situation har kunnat uppstå på produktionsnormernas område beror,
i många fall, delvis på att fabrikernas ekonomiska ledare, partifunktionärer
och fackföreningsmedlemmar, är med bland dem som pressar ner normerna...
I mer än ett fall går de så långt som till att skydda och stödja
dessa lönebedragare."
Så typiskt för stalinismen. Man utser några syndabockar, som
ska stå för en högerfara, för att rättfärdiga en förföljelse på
alla oppositionella. Att det kunde vara något fel på produktionsförhållandena
går ju inte att erkänna.
Den kraftiga utbyggnaden av statsapparaten, som skedde i samband
med nationaliseringarna och kollektiviseringarna, hade också en
annan effekt. Man skapade genom denna en social bas för den statsbyråkratiska
regimen. Att vara statsämbetsman innebar stora privilegier i förhållande
till övriga befolkningen.
OROLIGHETER
Den 6 mars 1953 dör Stalin. Hans död, tillsammans med de dåliga
förhållandena arbetarklassen i Östeuropa tvingats leva under, var
orsaker till oroligheter i nästan alla östeuropeiska länder. Det
mest kända är kanske upproret i Östberlin i juni 1953. Statsbyråkraterna
fick nu en första varning om att de inte kunde ta sig till vad som
helst, i ensamt majestät på regeringstaburetterna. Och en lätt avspänning
i Östeuropa kunde skönjas.
Inom MDP fick detta till följd en motsättning mellan Matyas Rakosi,
som representerade den stalinistiska linjen och Imre Nagy, som representerade
en "mjukare" form av stalinism.
Rakosi var partiets förstesekreterare och innehade dessutom posten
som premiärminister. Man hade försökt bygga upp en personkult kring
hans person, som landsfader: "det arbetande folkets vise ledare".
Han härskade med de mest brutala metoder. Utrensningar och fängelsestraff
för oppositionella hörde till vardagen under hans styre. Han var
en svuren anhängare till genomförandet av socialismen "uppifrån".
Socialism definierade han som att staten äger produktionsmedlen,
industrialisering och femårsplaner.
Imre Nagy hade som personifiering av jordbruksreformen 1945 vunnit
stor personlig prestige hos bönderna. Han var dessutom själv av
bondesläkt. Han hade från början kritiserat den hårt forcerade industrialiseringen.
Han gick in för en mindre drastisk omvälvning av den ungerska ekonomin.
Större vikt skulle fästas vid den lätta industrin och konsumtionsvaror.
Han gick också in för mer materiellt stöd till de kollektiva, statliga
jordbruken , liksom till de enskilda småbruken.
KRUSTJEVS TAL
I juni 1953 blev Rakosi med sina närmaste medarbetare och Nagy
plötsligt kallade till Moskva. Rakosi kritiserades hårt för sin
äventyrspolitik. Principen om kollektivt ledarskap skulle genomföras,
och Rakosi fick uppge premiärministerposten till Nagy.
Den 4 juli tillträdde Nagy sin befattning, och kritiserade för
första gången öppet 1951 års plan. Planen blev reviderad, inom fyra
månader hade ungefär 10% av kollektivjordbruken upplösts, fri företagarverksamhet
tilläts i betydligt högre omfattning och politiska fångar släpptes
lösa.
Den "nya kursen" behölls hela tiden under 1954. Under hela tiden
motarbetades Nagy av Rakosis anhang. De små eftergifter som Nagy
gjort var tydligen för mycket för Moskva och den 18 april 1955 avsattes
Nagy och den "nya kursen" vändes till baka till den gamla. De eftergifter
som gjorts under Nagy-perioden skars nu bort bit efter bit. Men
det ungerska folket hade fått smak, inte mycket, men den som fått
smaka nåt positivt vill gärna ha mer. Och den ungerska arbetarklassen
tillsammans med sina allierade skulle snart visa vad dom ville och
vad dom tyckte om stalinismen.
Den 14 februari - 25 februari 1956 höll Sovjetunionens kommunistparti
sin 20:de kongress. Krustjov höll där sitt berömda tal om Stalin.
Talet var en början till den så kallade avstaliniseringen. Man skulle
försöka gå en något "mjukare" linje i fortsättningen.
Även om Krustjovs tal inte offentliggjordes i sin helhet fick
det stor betydelse för anti-stalinister i Östeuropa. I Ungern bildades
av Unga Kommunister det så kallade Petöfisällskapet. Med Författarförbundets
bistånd blev sällskapet snart ett viktigt och effektivt centra för
spridandet av opinion, kritik och protester mot det ungerska samhällets
bedrövliga tillstånd. Petöfi-sällskapets möten lockade snart tusentals
deltagare. På dessa möten där man redan var enig i sina krav om
"intellektuell frihet och sanning", började det höjas röster som
öppet krävde politisk frihet. I juli började man kräva Rakosis avgång
och han blev tvungen att avgå. Efterträdare som förstesekreterare
blev dock Rakosis gode vän och medarbetare Ernö Gerö.
Under september och början av oktober började arbetarklassen
att röra på sig. Man började kräva ett "verkligt arbetarsjälvstyre".
Fackföreningsrådet förvanskade kraven till att enbart kräva utvidgad
fackföreningsdemokrati, upprättande avarbetarkontroll, större betydelse
för fackföreningarna vad gäller produktions- och förvaltningsproblem.
För att vara i ett östeuropeiskt land var kraven dock mycket långtgående.
Petöfi-sällskapet tog upp arbetarnas krav genom att anmoda regeringen
(!) att överlämna förvaltningen av fabrikerna till arbetarna.
"MJUKSTALINISM"
I oktober kommer Gomulka till makten i Polen. Han var en representant
för den mjukare stalinismen. "För att ge uttryck åt den djupa sympatin
och solidariteten med våra polska bröder" sammankallade Petöfi-sällskapet
till demonstration den 23:e oktober. Man beslöt sig för att
tåga till Josef Bern-statyn. Demonstrationen förlöpte precis som
den skulle till statyn. Men demonstrationen upplöstes inte. Av någon
anledning började folk tåga mot Parlamentstorget. Demonstrationen
omfattade snart tusentals människor och folk anslöt sig hela tiden
till demonstrationen. Till slut föreslog man att man skulle bege
sig till radiohuset och begära att deras krav skulle sändas ut i
radion. En deputation gav sig av... följd av 100.000 människor.
På vägen dit bröt sig ett par tusen av demonstranterna ut ur demonstrationen
och gick till en bronsstaty av Stalin. Med hjälp av rep, stegar
och skärbrännare lyckades man välta statyn. "Stalins stövlar stod
dock fortfarande kvar. Vilket omen för sådana som trodde på sådana
saker: Det tjänar inte mycket till att göra sig av med en man. En
annan kommer alltid att dra på sig hans stövlar."(1)
Framför radiohuset stod AVH-vakter. Tiden gick och man hörde
inget från den deputation man skickat in. Folk började bli otåliga,
och AVH- männen började bli nervösa. Man öppnade eld, men övermannades
snart av folkmassan. Den ungerska revolutionen hade tagit sin början.
Arbetare från förstäderna började strömma in i staden och man
ockuperade alla större platser i Budapest. Beslagtagna vapen delades
ut. Den 24:e tillkallar Nagy sovjetiska trupper för att upprätthålla
ordningen. Striderna blev mycket häftiga. Ungrare beväpnade med
molotov-cocktails och handeldvapen kämpade mot ryska tanks. Folk
från det förhatliga AVH blev lynchade och jagade. Nu hade initiativet
helt gått över till arbetarklassen. Nu gällde det inte bara ett
abstrakt frihetsbegrepp, utan konkret rätten att härska över sina
egna liv och sin situation.
Ett faktum som fick ledarna i Kreml att dra öronen åt sig var
att en hel del ryska soldater, som fått det itutat i sig att de
skulle krossa ett fascistiskt uppror eller inte fått någon information
alls, gick över till frihetskämparna efter det att befolkningen
försökt att fraternisera med de ryska trupperna. Den 29:e började
de ryska trupperna dra sig tillbaka. Men arbetarna var misstänksamma
och den generalstrejk som var i gång fortsatte.
BEVÄPNING
Strejken började redan den 24:e. Ock överallt började arbetare
bilda råd: i fabrikerna, stålverken, kolgruvorna... Man fastställde
överallt program och krav och man beväpnade sig. Mitt under striderna
proklamerade arbetarna ett program för en radikal och social förändring.
Utan några regeringsdirektiv, utan någon central ledning började
arbetarna spontant överta fabrikernas förvaltning. Gemensamt för
alla råd var att man betonade de politiska kraven. Man krävde AVH:s
avskaffande, de ryska truppernas tillbakadragande, arbetarförvaltning
av fabriker, oberoende fackföreningar, allmän amnesti mm. Man krävde
också rent ekonomiska krav, som höjda löner, pensioner.
Redan den 25:e började råden samordna sig. I städerna bestod
det centrala rådet av delegater från alla råden i området. Från
kvällen den 25:e stod det klart att råden och Röda Armén var de
enda egentliga maktpolerna i landet. De råd som fanns i hela Ungern
strävade efter en centralisering. Det var en arbetarklassens maktapparat
man försökte bygga upp. De mer centrala råden var mer ostrukturerade
klassmässigt men liknar i mångt och mycket de sovjeter som fanns
i Ryssland 1917. Rådens förmåga att effektivt ta hand om de uppgifter
den statliga byråkratin tidigare haft, skapade den klassiska dubbelmaktssituationen.
Å ena sidan den officiella regeringen med Röda Armen i ryggen, å
andra sidan rådens makt.
RÅDSDEMOKRATI
Fackföreningarna i Ungern var hela tiden innan revolutionen regeringens
kontrollorgan på arbetsplatserna. Det var dessa som förde vidare
kraven uppifrån om tempohöjningar och normhöjningar. Regeringen
försökte nu genom en ansiktslyftning av fackföreningarna neutralisera
råden. Taktiken lyckades inte. Arbetarråden vägrade att följa direktiven
från regeringen om att fackföreningarna skulle kontrollera valen
till råden.
Tillbakadragandet av de ryska trupperna skedde inte som väntat.
Den 1:a november får Nagy veta att de ryska trupperna åter gått
över gränsen till Ungern. Nagy protesterade hos den ryska ambassadören
och förklarade att Ungern drar sig ur Warsava-pakten och hädanefter
ska betraktas som neutralt. Han sänder vidare en appell till FN
(vilken naivitet!).
Det har alltså hänt mycket sedan den 23:e oktober. En spontant
bildad rådsdemokrati har uppstått, Ungern har lämnat den militära
allians man haft med Sovjet. Två av de viktigaste maktmedlen före
revolutionen hade försvunnit. AVH som upplöstes den 29:e, ett flerpartisystem
hade införts, pressens frihet hade utvecklats... Men utvecklingen
var inte enbart positiv. De reaktionära krafterna hade börjat sticka
upp sina fula trynen också. I enstaka revolutionsråd var det t.o,m,
före detta storgodsägare som dominerade, men det tillhörde undantagen.
De reaktionära katolska krafterna predikade om ett klasslöst samhälle
byggt på den privata äganderätten?! Men den dominerande tendensen
var hela tiden arbetarklassens kamp för bättre liv.
Att reaktionära element dyker upp är ju en självklarhet. De dyker
upp i varje revolutionsögonblick. Att sedan maoister och stalindyrkare
inte vågar öppna ögonen är beklagligt. De betraktar Ungernupproret
som en fascistisk kupp, kontrarevolution osv., vilket bara bevisar
deras knytning till byråkratin och ovilja att se till verkligheten.
Var detta ett arbetarklassens uppror mot ett skevt system, för socialism
och frihet, eller var det ett uppror som strävade efter ett borgerligt
klassamhälle?
Natten mellan den 3:e och 4:e november vände de sovjetiska tanksen
tillbaka till Budapest. Kampen började igen. Denna gång stod kampen
hårdast i arbetarkvarteren och man kämpade inte längre bara med
vapen. Man besvarade den ryska invasionen med en av historiens längsta
generalstrejker. Och utbyggnaden avarbetarråden fortsatte. Den 14:e
november bildades Stor-Budapests Arbetarråd, överordnat organ för
hela Budapest. Ungefär samtidigt som den andra ryska inmarschen
framträder Janos Kadar, Ernö Gerös efterträdare som förste sekreterare
i MDP. med en ny regering, vid sidan om Nagys. Han kallar den en
revolutionär arbetar- och bonderegering. och påtog sig ansvaret
för att ha inkallat de ryska trupperna. Det blev Kadar som sedan
fick genomföra "normaliseringen" i Ungern. Med det menades bl.a.
en gradvis illegalisering avarbetarråden, förbjudandet av sådana
grupper som Petöfigruppen och en rad rättegångar mot revolutionärer.
200.000 ungrare flydde ur landet.
Även om arbetarna krossades militärt, fortsatte kampen hela tiden
på det politiska planet. Den 21:a november försökte man bilda ett
nationellt arbetarråd, men hindrades av ryska trupper. Man beslöt
då att Stor-Budapests arbetarråd skulle vara det ledande organet.
RÅDEN FÖRLORAR MAKTEN
Även om Kadar inte hade något förtroende bland befolkningen,
så stod det snart klart att makten började skifta från arbetarråden
till Kadarregimen. Men Kadar gick försiktigt fram. Han började med
att arrestera en del utvalda från rådens aktionskommittéer. För
att få igång produktionen infördes höga löneförhöjningar. Men detta
gav inget större resultat. I mitten på december blir så hela Stor-Budapests
Arbetarråd arresterat. Kadar: "…en tiger kan inte tämjas med lockmat,
den kan bara tämjas och tvingas till stillhet genom att man dödar
den." Och så gjorde man. Förföljelserna hade nu kommit igång på
allvar. Arresteringar och arkebuseringar tillhörde nu vardagen.
De lokala fabriksråden tillät man fortfarande i begränsad omfattning,
men dubbelmaktssituationen kunde
nu sägas vara helt löst till förmån för stalinisterna. Men först
den 17:e november 1957 vågade man avskaffa råden helt. Deras exempel
och makt hade haft stor inverkan på den ungerska arbetarklassen.
Och den erfarenheten kommer inga kulor någonsin att kunna ta bort.
Det var arbetarrådens makt som Kreml aldrig kunde kompromissa med.
Just för att rådens seger skulle inneburit ett totalt nederlag för
byråkratin. Rådsupproret fick den att visa sitt rätta ansikte i
som en i grunden parasitär klass. Det stod klart för de arbetare
som tog kamp om makten över sina egna liv och började bygga socialismen.
Den ungerska revolutionen krossades. Men rådens exempel lever kvar.
UP
Not(1) Andy. Anderson: Ungern 56. Den beväpnade
sanningen, sid. 72.
Kan beställas från denna hemsida, se under Arbetarpress.
|