STÖD ARBETARKLASSENS SJÄLVSTÄNDIGA ORGANISERING I SOCIALISTISKA ARBETSPLATS- OCH STREJKKOMMITTÉER

Den i Sverige "pånyttfödda" arbetarkampen, tagen sig uttryck i alltmer avancerade arbetarkrav och kampmedel, har sin förklaring i arbetsköparnas desperata offensiv för att säkra och, om möjligt, öka profiten på arbetarnas bekostnad. Resultatet av denna offensiv blir för var dag alltmer skriande uppenbar: massarbetslöshet, förtidspensioneringar, omskolning, beredskapsarbeten, m.m.

Men arbetarklassens svar på den kapitalistiska samhällsordningens fåfänga försök att överleva sig själv har inte uteblivit. Samtidigt som arbetarnas kamp intensifieras och utvecklats till att gälla dräpande och effektiva slag mot arbetsköparväldet ger oss den "pånyttfödda" arbetarkampen en motiverad föraning om att något nytt är i antågande: klassens självständiga organisering vid sidan av facket och varje byråkratiserad organisationsstruktur.

Vitaliteten och den språngartade utvecklingen i denna kamp strävar objektivt efter att söka utplåna varje form av avskild makt.

Sett mot denna bakorund måste bildandet av socialistiska arbetsplats- och strejkkommittéer ses som något mycket positivt och föregripande av den proletära demokratin: arbetarklassens självständiga organisering genom arbetarråd!

I de socialistiska arbetsplats- och strejkkommittéerna ser vi helt enkelt "fröet" och de allmänna grundförutsättningarna för socialismens och arbetarmaktens förverkligande. Som klassens egna organ är de "den äntligen uppdagade politiska form, under vilken arbetets ekonomiska frigörelse kan förverkligas" (Karl Marx).

Att idag gripa in i och stödja kampen för bildandet och utvecklandet av dessa arbetarklassens självständiga organ måste därför ställas främst på dagordningen. Att stärka klassens enighet, medvetenhet och självförtroende är väsentliga och grundläggande förutsättningar för utgången av denna kamp.

STÖD STRIDSFONDEN OCH ARBETARSOLIDARITET

Den "renässans" fÖr den vilda strejken, som gruvarbetarstrejken i Malmfälten 1969-70 markerade inledningen till, har fått sitt organisatoriska uttryck i Arbetarkonferenserna (1970-71-72) och i den nyligen konstituerade organisationen Arbetarsolidaritet.

I denna organisation ingår idag alla de strejkkommittéer och militanta arbetargrupper som alltsedan strejken i Malmfälten stått i direkt kamp mot arbetsköparna, t ex stuveriarbetarna i Ådalen, taktäckarna, elektrikerna, verkstadsarbetarna i Gävle, m fl.

Som sin huvudsakliga målsättning har Arbetarsolidaritet att samordna och effektivisera kampen mot arbetsköparna. Som sitt främsta vapen har man den rörliga stridsfonden, som verkar för att solidariskt stödja arbetaraktioner på olika arbetsplatser.

Sin politiska minimiplattform formulerar man på följande sätt:

"...på en socialistisk grundval förbättra och förstärka den svenska arbetarklassens kampmöjligheter..." och "verka för en internationell solidaritet med arbetarkampen i världen".

Det framstår för var dag som allt viktigare att stödja detta initiativ, i all synnerhet som den är sprungen ur arbetarklassens ökad medvetenhet om nödvändigheten av en självständig organisering vid sidan av facket. Ett fack som i allt större utsträckning går arbetsköparnas ärenden.

Det faktum att facket idag kan karaktäriseras som en genombyråkratiserad del av den kapitalistiska statsapparaten, innebär emellertid inte att vi ska riva sönder våra medlemsböcker. Vi måste - och ska - bedriva kamp inom facket för att höja medlemmarnas medvetenhet, samtidigt som denna medvetenhet måste ta sig ett konkret uttryck i en arbetarnas organisation utanför facket.

PRESSTOPP

Sedan denna artikel skrevs har Harry Isaksson uteslutits ur Malmbergets strejkkommitté. De som "höll i skaftet när yxan gick" var de pålitliga VPK-reformisterna och klassförrädarna Ivar Hermansson och Jonny Nilsson. De återstår emellertid att se om reformisterna lyckas "oskadliggöra" den svenska arbetarklassens stridsfond.

Moskva-bulvanen Ivar Hermanssons tarvliga och lögnaktiga utfall mot Kamrat Harry Isaksson - som slutade i att Hermanssons försök att få Kamrat Isaksson utesluten lyckades - kommer nu gå ut på omröstning bland gruvarbetarna. Det är dessa som gjort att man kunnat föra en sådan rakryggad politik mot klassförrädare (som Hermansson och Nilsson) och kompromisspolitik. Vi är övertygade om att gruvarbetarna vill ha Kamrat Isaksson tillbaka i strejkkommittén.

SOLIDARITETSMÖTE FÖR DE STREJKANDE STRIDSBERGSARBETARNA

(Arbetarmakt:s Göteborgsred.)

På måndagskvällen den 9 oktober hölls i Göteborg ett solidaritetsmöte för de strejkande Stridsberg & Björks-arbetarna i Trollhättan. Mötet, som besöktes av närmare 400 personer, begränsade sig inte till att skissa solidaritetsarbetet med Stridsberg & Biörks-arbetarna, utan kom också på ett förhoppningsvis avgörande sätt dra upp riktlinjer för den kommande arbetarkampen mat kapitalets offensiv och den arbetarsolidaritet som måste till för att kampen ska kunna föras med framgång.

Detta tillsammans med våra intentioner att svara mot arbetarnas ökade medvetenhet, gör att vi upplever det som viktigt att delge läsarna följande mötesrapport, även om den öppna kampen (tagen sig uttryck som "vild" strejk) på Stridsberg & Björk i Trollhättan kanske tillfälligt avblåsts när detta presslägges. Kampen på Stridsbero & Björk har nämligen mycket av den pånyttfödda arbetarkampens innehåll inom sig.

HARRY ISAKSSON: "VI ARBETAR UTIFRÅN EN SOCIALISTISK GRUNDVAL"

Som arrangörer för mötet stod Stroidsbergs-arbetarnas strejkkommitté, representerad av Leif Karlsson, och ARBETARSOLIDARITET (f.d. Arbetarkonferensen), en organisation som i sitt arbete att samordna kampen mot arbetsköparnas offensiv samlat många strejkkommittéer och andra militanta arbetarorganisationer under bara de allra senaste åren. Representant för ARBETARSOLIDARITET var Harry Isaksson, som också representerade Malmbergets strejkkommitté.

Harry Isaksson, som inledningstalade: "Vi börjar komma till insikt om facket. Facket har gjort sig självt omöjligt då det blivit en del av, integrerats i, den kapitalistiska statsapparaten." Kamrat Isaksson fortsatte: "Jobbarna för nu kampen och måste hela tiden ha initiativet." …. "Man säger oss att vi sätter igång strejker. På det svarar vi: Det sköter kapitalisterna om så djävla bra själva!"

Vad gäller det nybildade ARBETARSOLIDARITET:s stridsfond, till stöd för arbetare i direkt kamp mot arbetsköparna, sa kamrat Isaksson: "Vi måste bygga upp fonden och göra den stark.", och fortsatte, med anledning av ARBETARSOLIDARITETS målsättning och framtid: "I vår kamp mot arbetsköparna och det kapitalistiska samhället går vi helt enkelt ut från en socialistisk grundval och insikten om att internationalisera arbetarkampen mot en gemensam fiende: kapitalismen! Vi har redan kommit en bra bit på denna väg - vid ARBETARSOLIDARITETS bildande i Uppsala alldeles nyligen hade vi bl.a. belgiska kamrater närvarande som berättade om deras kamperfarenheter och lärdomar - men vi har en lång väg kvar." …. "Vi blir starkare och starkare, och för vår del uppe i Malmfälten står vi vid nästa konflikt inte främmande inför att ockupera gruvorna. Då blir det synd om kapitalisterna!"

Efter kamrat Isaksson informerade Leif Karlsson, representerade Stridsbergs-arbetarnas strejkkommitté, mötet om sina arbetskamraters kamp och tecknade också bakgrunden till dagens situation.

VIKTIG SKILJELINJE MELLAN NYSTALINISTERNA OCH DEN REVOLUTIONÄRA VÄNSTERN

Debatten som följde på detta visade i mångt och mycket den nystalinistiska "vänsterns" totala oförståelse och bankrutt inför den svenska arbetarklassens växande insikt om nödvändigheten av en självständig organisering som grund för kampen idag, och det självständiga, direkta maktutövandet och förverkligandet av arbetarmakten i morgon.

Så t.ex. visade KFML(r), "arbetarklassens förtrupp", upp sitt mest anskrämliga tryne, när man vid den efterföljande diskussionen började käfta om vem som hjälpt till (!) att arrangera mötet ("trotskister") och vilka som var närvarade vid detsamma ("trotskister" och "småborgare"). Som om detta skulle ha det minsta att göra med den ökade medvetenheten från arbetarklassens sida som manifesterades på mötet! Under det att r:arna lämnade mötet ställde sia församlingen upp och sjöng unisont internationalen. Många jobbare kanske för första gången.

Att mötet i och med KFML(r):s uppträdande visade tendenser att urarta är bara att beklaga, och klart står att KFML(r) inte gav borgarna och deras arbetarfientliga propagandablaskor annat än vatten på sin kvarn med häcklande över "vänster-extremisternas splittring".

För den revolutionära vänstern stod det tidigt klart att mötet och bildandet av ARBETARSOLIDARITET blivit något av en vändpunkt för den svenska arbetarklassens kamp mot kapitalismens allt brutalare utsugning och för socialism och arbetarmakt. Och en ytterst betydelsefull sådan.